söndag 24 juli 2016

I ärlighetens namn

När någon frågar, så ber den oftast om ett ärligt svar. När någon skriver något, tar man
oftast för givet att det som står är sant och ärligt.
Men vill vi verkligen ha det så?
Vill man verkligen höra att de där byxorna inte passar eller att man har ett fult hem, vill man läsa om en persons vardag innehållande bilder på ett stökigt hem och tilltufsade barn?

Självklart är det många av er, mina kära tålmodiga läsare som svarar med ett rungande ”JA”. Men alltså. Jag vet inte.
Läser jag något, så självklart vill jag väl att det ska vara sant och ärligt, men det behöver ju inte vara avslöjande ärligt. Och att byxorna inte är bra eller att mitt hem inte är passande mja, allt behöver ju inte komma ut helt rakt och ärligt. Angående byxorna kan man erbjuda ett annat par, en kjol eller varför inte en fantastik klänning. Gällande hemmet måste man nog inse (och tacka Gud) att vi är alla olika med lika smak. Och tur är väl det.

MEN.

Det här med stökiga bilder på tex. Blogginlägg och annat. Nä. Det gillar inte jag (får väl slå ett slag till för min förra parantes)när jag läser något, på nån blogg eller socialt media, så tycker jag om att se fina bilder, jag gillar tillrättalagt med vackra färger och glada goa ungar. Gör det mig ytlig? Hoppas inte, jag bara gillar ordning och reda. För sån är jag.

Så. Nu har jag varit helt ärlig med er mina fina läsare. Och jag kommer nog bli lite mer så och personlig i min kommande blogg, som just nu är under uppbyggnad.

JAG VILL AVSLUTA DETTA INLÄGG MED ETT CITAT:
”Say what you mean
- without being mean”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vad rar du är som lämnar mig en kommentar. Det är kul att få höra vad du tycker och tänker!!
Ha en underbar dag!! Kram!